det hela sker tyst och stilla. först kommer sprickorna, sprider sig, lindar sig runt och sakta börjar skrapa på ytan. de sitter där, borrar sig längre och längre in. tills allting bara faller sönder. bitarna som delas, slits isär från varandra, försvinner i ensamheten. det finns ingenting som smärtan när ett hjärta krossas. den brännande, svidande smärtan som aldrig vill försvinna. frätande, bitande smärta. ändå är det ingen som hör hur hjärtat skriker. till slut finns det ingenting kvar.
allt som återstår är ett tomt svart hål. av det som en gång var ett friskt lyckligt hjärta.
jag är ledsen..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar